Efter fem skivor med Hardy Nilsson och Tommy 16 är skelleftebördige Janne Pettersson tillbaka med ett nytt band, Autorock. Debutsingeln Vi ska dö som dom vi är ger pop på svenska nytt hopp. På frågan "vad är Autorock?" skulle Janne Pettersson kunna svara att det är ett popband med fyra medlemmar, varav tre tidigare spelade med skelleftekvintetten Hardy Nilsson. Han skulle kunna förklara att bandet skriver låtar på svenska med gitarrbaserad powerpop och eftertänksamma texter om kärlek och åldrande som grund. Det skulle vara ganska nära verkligheten. Men Autorock är, åtminstone för medlemmarna själva, mer än ett popband. Autorock blir därför, i Janne Petterssons långa beskrivning, lika mycket en filosofi som ett bandnamn. "Vi är människor som är med, men lever i periferin. Det är ganska Autorock att ha en Palestinaschal tillsammans ett par Adidas Stan Smith. Vi hänger lika gärna på ett ölhak i Högdalen som på Riche. Vi gillar det ambivalenta", förklarar Janne Pettersson. Han lägger ur sin snus i askkoppen och börjar genast gräva med fingrarna i dosan för att krama en ny. "Att vara med i Autorock handlar om att vara socialt intelligent men samtidigt intresserad av något annat som inte nödvändigtvis behöver bekräfta bilden av en själv", fortsätter sångaren med den nya snusen på plats under läppen. Hardy Nilsson släppte tre skivor mellan 1993 och 1997. Bandet blandade poprefränger med romantiska texter om förhållanden och längtan bort från småstaden. Trots att singlarna 1973, Popsång och Hela hjärtat mitt spelades flitigt i radio uteblev den stora framgången, medan band som Kent och Jumper som nådde stjärnstatus på samma recept. Parallellt spelade samma medlemmar i Tommy 16, en engelskspråkig och boogierockande variant av Hardy Nilsson. Inte heller Tommy 16:s två album nådde särskilt högt på försäljningslistorna. Däremot fick båda banden ta emot hyllningar från såväl kritiker som sina egna hjältar, band som Teenage Fanclub och The Posies. Janne Pettersson förklarar att Hardy Nilsson och Tommy 16 i dag har "somnat in" och att en eventuell fortsättning skulle få ske utan honom. Förmodligen utan Niclas Marklund och Patrik Sundqvist också. Tillsammans med Kalle Kåks, som tidigare har spelat med Tictox och Kask, utgör de Autorock. I somras släpptes bandets första singel Vi ska dö som dom vi är. Texten handlar om det långsamma uppvaknandet efter ett kraschat förhållande och skrevs under en tunnelbanefärd mellan Skogskyrkogården och Högdalen. Versen låter som en blandning mellan Gyllene Tider och The Posies, med ett gitarriff och ett stick som doftar klassisk pop. Janne Pettersson spottar ut orden "jag vaknade mitt i juni/det var midsommarvarmt/gatorna luktade bensin/det var vansinne och larm". Rösten har blivit säkrare sedan Hardy Nilssons debutsingel 1973 släpptes. "Ja, man skulle nästan kunna säga att det är bra sång", säger han stolt och tar i nästa ögonblick tillbaka uttalandet då han får frågan om han vill kalla sig "sångare". "Jag är en kille som försöker och fortsätter", säger han leende och lägger försynt det långa håret till rätta längs kinderna. Han framstår plötsligt som väldigt norrländsk. Hardy Nilssons sista skiva Härifrån gavs ut på det multinationella skivbolaget Universal. Vi ska dö som dom vi är utgiven på det lilla nystartade bolaget Rollercoaster, vilket innebär att Janne Pettersson är tillbaka i grammofonbranschens gärdsgårdsserie. Han trivs där. "När Hardy Nilsson skrev på för Universal trodde vi att vi skulle skriva bibeln. Nu jobbar vi med fåtal personer och gör mycket själva. Jag är väldigt nöjd med situationen", säger han. Han menar att "popstjärnedrömmen känns ganska banal". "Jag tänker inte så mycket på det", säger han då framgången kommer på tal. Drivkraften är något annat. "Jag har aldrig vetat varför jag gör på det här sättet, men det passar mig. Jag gillar den begränsningen som det innebär att spela i ett popband. Det passar perfekt att paketera min känsla på det här sättet", förklarar han och tillägger "jag gillar inte svängig musik". Då Hardy Nilsson slutade spela skrev han ingenting på ett halvår. Sedan började han, Patrik och Niclas träffas på fredagskvällarna för att "lyssna på skivor och dricka folköl", vilket väckte lusten att skriva till liv igen. Nu finns det material till ytterligare två singlar under hösten. Förhoppningsvis släpps ett album i början av nästa år. I Du kommer aldrig dit igen, b-spåret på debutsingeln, återkommer textraden "vi ska dö som dom vi är". Den handlar inte om ett intresse för döden, utan snarare om att vara sig själv trogen. Och kanske även om att bli vuxen. Janne Pettersson har fyllt 33 år. "Svängningarna mellan högt och lågt blir mindre. Man är färdig med den där första vågen av frågor om ¹vem är jag?¹. Man har blivit den man ska dö som", förklarar han. Han blir tankfullt tyst en stund, stirrande på den växande högen med snus i askkoppen. "Man har förlikat sig med sig själv. Man är inte så rädd längre", säger han. Nu har han tillfälligt övergett Stockholm, som varit hans hem sedan 1993, för att bosätta sig i Malmö. "Stockholm har blivit lite av vad Skellefteå var då vi började spela. Om man känner sin stad väl blir man lätt rastlös över att man inte gillar den mer än vad man gör. I Stockholm har jag på något sätt blivit fångad i min egen vana", förklarar Janne Pettersson. Under sommaren har han pendlat mellan sommarvikariatet som redigerare på Sydsvenska dagbladet och Kalle Kåks studio i Skurup, där nya Autorock-låtar spelats in. Dessutom har bandet spelat på festivaler i Malmö och Skellefteå. Då tidningsvärlden kommer på tal landet ett nytt svar på frågan "vad är Autorock?" på hans tunga. "Det är som att vara allmänreporter på en landsortstidning. Enda dagen skriver man om kommunalpolitik och nästa om jordgubbsodlingar. Det är Autorock", säger Janne Pettersson och börjar, nöjd över sin liknelse, krama en ny snus. Av: Fredrik Emden